Det märk dock såååå mycket när jag blir trött för då blir jag ostadig i överkroppen och för rörlig.

I högervarv får jag inte riktigt henne dit jag vill, hon är så nära och sekunder så släpper det men hon behöver verkligen jobbas igenom där. Det gäller att verkligen be henne på rätt sätt. Vara med med händer och skänkel exakt på rätt sekund och vara koncekvent och lite mer bestämd att hon inte ska hänga sig i högertygeln.
Jag får henne inte fastna själv i höger, men fick höra flera gånger att jag jobbade bra och var kvick att ta och lätta. Sen vet jag att jag glömmer bort mig med och blir stum, men bara att träna.

Höger är ju som sagt hennes svåra sida och hon är väldigt klen i högerbak. Men det har hänt jättemycket på bara dessa veckor sedan jag började rida för Tord. Ett helt annat stöd i munnen och mycket mer reglerbar och tar hjälperna lite lättare. En halvhalt och sen fram igen är det lättaste på jorden när man väl kommer dit, och det har inte funkat varken bakåt eller framåt innan.

 

Skulle kunna skriva hur länge som helst och är nöjd med mig själv och min fina häst.

 

Foto : Carro Lyngstad